Jag har dragits till den andliga vägen länge. Jag känner mer och mer och förstår mer och mer. Men jag har lite svårt, ganska ofta, för min person är inte den här ljusskimrande, kramiga, kärleksfulla och öppna varianten alltid. Rätt sällan faktiskt.
Jag har svårt för att öppna mig och blockerar mig som skydd. Är ständigt beredd till försvar men däremot backar jag inte för någonting. När jag skrev min livsplan så valde jag den hårda vägen. Jag har svårt med närhet, säga ”kram” och sådant som många gör. Däremot är min välvilja och lojalitet orubblig och total. Jag ser behov och gör allt för att se till att det blir uppfyllt. Jag kan inte se och lämna felaktigheter och orättvisor. Många är de gånger då jag gått in bland okända människor och avstyrt bråk och skyddat människor. Jag måste, det är inte jag som styr. Så min vilja till godhet behöver ingen betvivla. Däremot är jag obönhörlig om någon vill mig illa.
Vi har ju våra chakran som ska vara balanserade för att få ett hälsosamt flöde i vår kropp. Mina har varit i obalans och jag har känt det både i sinne och kropp. De gånger jag känner flödet är när jag instruerar i ridning och jag känner hur kommunikationen flödar, hur den landar, hur hästarna medverkar och jag ser och känner det ryttarna upplever.
Jag märker inte tiden och efteråt är jag upplyft och balanserad. Lugn.
Jag har sagt det förr – att djuren är våra vägvisare. Jag kan vara väldigt nervös innan en dressyrträning t ex men när den börjat så kommer mitt flow och orden och kunskapen flödar. Jag behöver inte tänka. Det är härligt för en som dras med depression och ångest till vardags.
Det är rätt väg att gå.
Var hittar du ditt flöde?
Var hittar du vägen till balans?
