Bilden: Vildvin och Pekingsyrén.
Ute (nää inne?!) har småsvé svärmarna exploderat och gör sig gällande som svidande, hettande eld i öron, pannfäste och ögonbryn.
Alltid är det nå’ sa bonn.
Jag har läst ”Begravningskaramellen” nu på morgonen. Knappt vaken men ändå.
Jag minns när jag läste den första gången i sexan. Man hade ju alltid en bänkbok som man fick ta upp om man var klar med allt.
Ja där hamnade jag tätt som oftast.
Bilden: Jo det är ett skelett på väggen.
Inatt var det tydligen fullmåne. Inte för jag såg den men jag har drömt mardrömmar så det stått härliga till. Fy hundan.
Jag gick på en gammal dunkel gata med en liten flicka. Emot oss kom en gammal käring i huckle och jag visste att hon skulle vända upp sitt fasansfulla grinande ansikte mot oss när hon kom nära.
”Det här ska du inte se” sa jag till flickan och höll för ögonen på henne precis när käringen visade tänderna för oss och blängde med otäcka lömska vitögon ur djupa hålor.
Måhända jag ska sluta läsa skräckberättelser till morgonkaffet?
Jag tror det är försent.
Bilden: Pekingsyrenen igen.
Jag vaknade 04.00 prick i morse och kände mig knäpp i huve’.
Idag blir det tjorvigt. Pappa kommer till elva och hjälper mig i stallet. I helgen ska jag vila ryggen eventuellt. Bakom dator'n. Inte för att det är så bra att sitta… äh, ja, böh.
Jag hittar nog på nå’t.
Nå’n annan lär ju inte göra det.
