Snövägen

Han skulle upp till en avlägsen skogsväg för att hämta ett lass timmer. Det var vinter och mörkt, snön drev över den smala vägen och gjorde att dikeskanterna flöt ihop med själva vägen. Han tyckte inte om att åka upp dit. På vägen var han tvungen att passera det gamla kapellet som hade ett stort svart klocktorn som vars silhuett avtecknade sig kusligt mot himlen. Ibland stod luckorna in till klockorna öppna fastän tornet för länge sedan var övergivet för klockringning. På tillbakavägen kunde de vara stängda igen. Sådant fick håren att resa sig på hans huvud. 

Nu åkte han på den snöiga vägen med sin stora timmerbil. Tidigare hade han passerat postlådor som tillhörde sommarstugorna. Skogen stod tät intill dikeskanterna och vägen var som en nybakad glasyrtårta. Fin drivsnö att ploga sig fram i. 

Han lastade på timret på bilen och det tog en stund. Klockan blev mer och mer och natten närmade sig medan vinden avtog. Det var kusligt att sitta där ensam i hytten men nu var han klar och han visste inte hur fort han skulle sätta sig i timmerbilen för att köra nedför den smala skogsvägen och vidare utåt de större vägarna. 

Han rattade runt vändplanen som var helt orörd. Bara märkena av hans egen bil gjorde nya där. Han drog en lättnadens suck när han sakta åkte nedför vägen i sina gamla hjulspår. Men så såg han något konstigt mitt i vägen. Människospår. Stövelspår och en prick till höger om dem. De kom från ingenstans och inga spår ledde uppåt utan bara nedför vägen. Innan han hann tänka för mycket så fick han syn på en liten man, en gubbe i luggslitna kläder och en käpp i ena handen, gåendes mitt i vägen. När gubben hörde timmerbilen bakom sig så stannade han, vände sig om och förde sina armar i en avvärjande gest med käppen i handen som om man vill stoppa ett tåg eller bli sedd av piloten till ett flygplan. 

Skräcken bet sig fast och med sakta sakta mak närmade han sig gubben med bilen. Han låste dörrarna och bara körde sakta mot gubben så han fick flytta sig åt sidan. När han passerat honom och kom nedåt brevlådorna för sommarhusen så fanns där inga spår mer. 

Bara spåren av hans egen timmerbil...