När jag var liten så skulle mamma och jag rida på en fjording som hette Putte. Vi gjorde allt för att få rida, det mesta gick ut på det så när vi fick rida en sloa på den här istadiga hästen så visst. Upp bara, jag framför mamma i sadeln. Vi hade bara en hjälm och den fick jag ha. Mamma hade ingen.
Vi red bortåt grusvägen. Det var på vårkanten och fortfarande fanns lite isfläckar kvar här och där. Vi travade uppför en backe och vände sedan för att trava hemåt igen. Men nedför backen så började den här Putte galoppera - och bocka! Jag minns att jag såg hans hals försvinna nedåt och vi med den. Rätt ner med skallarna i den hårda backen. Jag hade hjälm som sagt och vaknade till med världens hjärnskakning. Mamma låg orörlig och avsvimmad. Jag trodde att hon hade dött. Min värsta fasa. Det hade faktiskt kunnat gå riktigt illa men vi klarade oss med hjärnskakning och fick ligga på observation.
Jag var ihop med en riktig idiot förut. Det finns otaliga tillfällen då jag kunnat dö under den perioden. Fyra år. Jag fattar nog inte ens det själv. Man vill inte gärna identifiera sig själv som den som var ihop med den där idioten och fick stryk. Men så var det. Nedbruten och hotad, utan möjlighet att se klart på vad som hände. Det var ju jag som provocerat...
Men det fanns tillfällen som var allvarligare än andra. Som när han slog mig i bilen, medan han körde, öppnade dörren på min sida och helt sonika knuffade ut mig i farten.
En annan incident hände också i bilen. Då hade han druckit och började plötsligt gasa på och sladda som en idiot efter grusvägarna. Jag var så rädd så jag kunde inte ens säga något. Munnen var snustorr och jag bara höll i mig och bad att det skulle gå bra. Veckan efter gjorde han om samma sak ensam, med samma bil, på samma väg - och voltade. Det blev inget kvar av bilen.
Det sista riktig jävliga som hände med den karln var att att efter en kväll från helvetet ute på lokal och en lång misshandel vid hemkomsten så sa han slutligen helt lugnt att han skulle slå ihjäl mig. Då hade han redan slagit mig i huvudet så många gånger att både hårbotten och mina händer hade blodutgjutningar. Han måttade ett slag mot min vänstra tinning men jag fick en sådan där kraft man kan få i dylika situationer. Såg allt i ultrarapid. Tappade hörseln. Jag stoppade hans slag med en hand och pressade tillbaka honom så jag kunde sparka honom i magen och sticka. Jag minns faktiskt inte vad som hände efter det. Bara att jag kom därifrån.
En annan gång det kunde gått åt helvete var när jag stod på brofästet vid älven och skulle fiska för en tre år sen. Pluto var på andra sidan bron och fiskade betesfisk. Då kom tre karlar fram till mig. En ställde sig en meter bakom mig och själv stod jag uppe vid brofästet, på kanten, utan räcke, med stenar och en strid älv nedanför mig. Jag tittade lite förvånat på dem för platsen var ju liksom upptagen av oss och kutym bland fiskare med hjärna är att man tar inte någon annans plats eller kastar över någon annans lina. Vi hade stol, spön, spöhållare och allting där. Eftersom de inte såg ut att ens ta notis om mig så sa jag vänligt att "det är upptaget här." Utan att titta upp sa en av dem; "Håll käften - du är tjej!"
Jag trodde inte att det var sant. Jag trodde inte ens jag hört rätt. Jag sade om igen att jag och min sambo redan stod där men fick samma svar och de gjorde sig i ordning för att ta över platsen och börja kasta ut med sina spön. "Flytta dig, håll käften, du är tjej!"
Ja det är en underdrift att säga att det tog hus i helvete. Utan en tanke på att jag hade ryggen mot ett fall på minst fem meter ned mot älven så gick jag upp i ansiktet på den värsta av dem. Han var bra mycket längre än mig och hotade med allt möjligt men jag såg rött. Jag var helgalen av ilska. Jag ångrar som fan att jag inte klådde upp honom men jag skrek att om de INTE försvann åt helvete så skulle jag slå in skallen på dem. Han backade och de andra med. Pep över vägen och sa "så där gör man inte". När polisen kom skyllde de på oss. De hade tidigare skrämt iväg både andra tjejer och försökt skrämma gubbar därifrån som fiskat på samma ställe i hela sitt liv. Om samma sak skulle hända igen... ja då jävlar. Då kommer jag inte att säga någonting.
