Förbannad

Först: TV 4 gjorde det igen. De har kört reklam för att VARJE FREDAG är det spööök-tv med Ghost Adventures och blaa blaaa.
Jaha, tre program har de lyckats sända, sen är serien borta. Inte var det nå Ghost Adventures igår. Jävla kanaljävel.


Sen tycker jag att SVT kunde ha en egen sportkanal istället för att plocka bort alla ordinarie program för sportevenmang. Vafan, det borde väl finnas intresse och underlag för en sportkanal på SVT?

Och nu till det jävligaste. FOLK och djur.


Ännu en gård har upptäckts här i södra Dalarna med en massa döda, halvdöda,  skadade djur på en gård som varit helt orörd i veckor, månader. Ägaren har gett dem mat men de har drunknat i dyngan.


Jag kan inte nog uttrycka vad jag tycker om folk som inte tar hand om de djur de skaffar på sig. Javisst, man kan falla ner i depression och må jävel så man inte ens kan ta hand om sig själv men för helvete, säg till nån att det finns djur som jag inte klarar av att ta hand om.


Jag skulle önska att det infördes ett system i Sverige, när det nu bevisligen varit så många fall av den här kalibern, att det ingick månatliga rutinbesök på alla gårdar med djur. Nån kontrollant kunde åka ut en gång i månaden och titta så allt ser okej ut.


Det är då själva fan hur djur får lida för att folk inte har nån hjärna eller empati. Skaffa djur är lätt, åt helvete för lätt och det är för lätt att ge fan i dem sen.
Alla dessa hundkrakar som sitter i bilar på smällheta parkeringar. I BÄSTA fall så är rutan nere tre centimeter.
DET RÄCKER INTE!


Lämna hunden hemma för satan, vad ska de sitta i en het bil för när man handlar? Jävla galenskaper.


Det är för slappt, det är för slappt över lag överallt idag. Folk går loss och gör vafan de vill.


Jävla skitsamhälle.

Fredagsmys

Ha ha ha ha haaa, fredagsmys my ass.  Det roligaste idag blir väl att köpa stängselstolp.


Jag vill inte ha tacos, inte chips inte godis... jag vill bara se Ghost adventures. Och ska fyran jävlas med det idag igen så kommer jag att skicka en gammal surströmmingsburk till dem. 

Idag är det skapligt varmt, solen lyser och flugorna går åt hästarna. Bromsjävlarna börjar komma de också. Jag blir illa till mods sådana här dagar. Jag minns när jag i min barndom uslades i hettan med nervklumnpen i magen, otrygg och gråtfärdig, ovetanes om vad som skulle bli. 


Jag sa det till psykologen igår att min grundkänsla och mitt utgångsläge är alltid katastrofväntan och krigsrustning. Jag vågar inte tro att nånting är bra, ska VARA bra eller att jag kan slappna av. 


Jag undrar vad stressnivåerna ligger på? Jävulen?

Doktor Ozzy

Försiktighet anbefalles

"Bäste doktor Ozzy: Min fru har anmält vår son till fotbollsträning, pianolektioner och yoga. Han är två år gammal. Är detta vanvett?"

"Det låter som han är redo att bli premiärminister. Jag menar, hur gammal är James Cameron egentligen - fyra och ett halvt? Men allvarligt talat, mitt råd skulle vara att låta ungen vara ifred. Köp en cowboydräkt till honom. Ge honom nåt jävla Lego. Det är din fru som borde anmäla sig till nån terapi."

Ja det här var ett utdrag ur boken som ska bli min vän nu några dagar. Jag ska bärga mig så att jag inte läser ut den för fort.

Det gick bra hos psykologen. Jag satt och flabbade som nån jävla galning (!). Jag kommenterade det själv och hon replikerade: "Ja men jag ser att du är ledsen på ögonen."

Hon är bra.

Det gick bra att prata med läkaren ock trots lite tjorv i början. 

Jag blir galen på att så fort det ska pratas mediciner så är det tabu med vissa sorter medan antidepressiva jävlar kan man få bada i om man vill. BAH! Jag sa att man måste väl kunna prata öppet om medicin utan att det ska vara nån slags aja baja pekfinger över allting. 

Ja ja.

Skit

Jaha, bara för att det är fint väder idag så ska jag till psykologen. Inte nästgårds direkt. 


Det var där jag körde runt Pluto i rullstol igår, ha ha, vilket jock. 
Det kan vara nyttigt att få en inblick i hur det skulle vara om en av oss var handikappad. Till exempel trodde jag min idiot att vi skulle få plats i en personhiss. Vi fick ta sänghissen.Jag som inte ens törs åka hiss. Nu hade jag inget val. 

Videoklipp

Åska från det ena till det andra. Folk har taskig respekt för åska tycker jag. De tror att de är säkra bara för att de står under ett altantak. Icke. Min fascination för åska har övergått i fobisk skräck. Jag försöker bearbeta det på alla möjliga vis men det är svårt. 


Förut jagade vi åskväder, nu vet jag inte var jag ska ta vägen. Jag är mest rädd för hästarnas väl och ve. Om de ställer sig under ett träd t ex. Usch. 


Det känns kymigt att åka till psyket idag. Jag känner mig besviken på läkaren. Jag har precis kommit igång med psykoterapin och läkaren som jag träffat en gång har satt sig på tvären. Varför det? Sånt fattar inte jag. Det gör att man tappar förtroendet och känner sig... ja inte hjälpt. 


Annars är det friidrott tack och lov. Gud vare Jacob Håård och Gebreselassi. 

Bor vi i forna Sovjet?

Eller "En dag i tunnelbanan".


Ja från 07.00 har vi varit på akuten 8 mil bort. Jag var inte dummare än att jag packade en ryggsäck med allsköns pryttel med mig i väntrummen och det var allt tur det. Klockan halv ett var vi hemma. 


Ja man är ju ett klantarsel av Gudsnåde. Jag skulle rätta till kudden under mig igår och drog pekfingret rätt i ögat på Pluto. Det var inte dåligt heller. 


I morse vid fyratiden så höll han på att gå i bitar av smärta så det var bara att gå upp, göra kaffe, ta ut hästar och packa kappsäcken. 
Ni vet den där stunden när man önskar att man får vara hemma men när man inser att man MÅSTE åka till akuten och ser framför sig oändliga timmar på en stoljävel, pissnödig och hungrig. 


Ja så blev det också. Jag fick leda Pluto och sen köra honom i rullstol. Vilken fars. Han kunde inte öppna ögonen alls. Blind. 


Efter ett jävla bollande mellan mottagningar och jourer så kom vi till den vanliga ögonmottagningen kvart i åtta och två timmar senare hade ingen ens pratat med oss. Vi satt där. Jag gick och köpte kaffe, jag köpte baugette, macka... men Pluto kunde inte göra ett skit. 


Det blev väntrumsprat som så ofta när man får vänta och vänta och vänta. Vi pratade om att det var då fan hur sjukvården har nedrustats, hur lite resurser det finns. Alla var eniga om att de gav fan i om det var billigare att gå på krogen om man bara hade fungerande skola, sjukvård och polis, samhällstjänster helt enkelt. DIT ska väl skatthelvetet gå.


Vissa saker måste få kosta och där har vi några av de samhällsfunktioner som man aldrig får tumma på. 

Den här kom på posten idag. Härligt.

Skada på hornhinnan, salvor professional och så hem. 


Ja i alla fall så medan Pluto däckade sen så ställde jag mig och bodypumpskottade ur en box med den här ryggen. Jag måste. Den ska vara tip top om det ska kanske bli föl. 


Ja jävlar.

Byggmaterial

Ni kanske minns den där kakan jag skulle baka till Plutos födelsedag? Det blev aldrig av och sen skulle jag baka den till pappas födelsedag... ja det gjorde jag faktiskt. 


Nu har jag slängt den. 


En spånskiva med hallon och vitchoklad. 

Anja Pärson har kommit ut. Debatten har gått mig förbi men jag är inte dummare än att jag förstod det ändå. 
Det jag tycker är intressant är att när hon kommer in på ämnet i sitt "Sommar"-program så blir hennes dialekt bredare. Då kommer målet fram. 
För mig får hon vara tillsammans med vem hon vill. Jag fattar inte vad folks privatliv ska ha att göra med vad de gör i övrigt .


Att stå upp för sin person och den man är är påfallande och förvånansvärt svårt även i dessa dagar. 


Det finns alltid nån som finner nåt nöje eller skadeglädje i att frossa i andras olycka eller lycka för den delen. 


Låt folk vara för fan. 

Nej jävlar...

Pluääähhhh......


Hur trött kan man bli. Seg som en för dåligt dragen polkagrissmet. Snuvan sitter tät på mornarna och jag kommer inte upp ur sängen på grund av den här brädlappen till rygg. 


Dessutom har jag åkt dit på att varje dag se Real housewifes of Beverly Hills. Vilket skit. Man kan inte låta bli. Vilka pseudoliv de lever. Kom hit och skotta dynga säger jag, så det blir nåt vettigt gjort. Men ändå lyser det igenom ibland, bakom fasaderna av spackel och ytsnack att de flesta har svåra uppväxter med samma problem som vilken döskalle som helst.

Sen blir jag så förbannad på tv4. Vad håller de på med? Först kan de sända tre program av en serie som man börjar följa, t ex Ghost adventures, Poirot, Bård och Lars på fisketur, Dr Phil eller nåt och sen BLÄÄHH så försvinner serien. 
Ingen information, ingenting bara väck med programmen. 

Och så dessa ideliga reklamavbrott. De är värre än andra kanaler. Vi försökte se Poirot en kväll och det var reklam var elfte minut och reklamen varade i fem till sju minuter. Galenskap. 


Och igår var det en repris av "Det okända". Vad i helvete... mediet, ska inte nämna några namn men ögonbrynen var lånade av en dörrmattefabrik, alltså mediet som var med... var fanimig dragen. 


Halvfull, påverkad. Det var pinsamt. Programledaren fick hjälpa vederbörande framåt i programmet hela tiden. Herregud. 


Tur det finns tv så man kan reta upp sig. 

Sovande katter

Idag har jag gjort det som jag sa att jag inte skulle göra nå mer i mitt liv. Rulla köttbullar. 


En gång förut har jag rullat fyra stycken och sa att jag aldrig mer skulle bemöda mig men idag blev det ett helt gäng. Otroligt. 
Dessutom lyckades jag göra stuvade makaroner som Pluto faktiskt åt. Han har totalvägrat stuvade makaroner i de fem år vi varit tillsammans. Men idag var det dags. 

Prick

Jag fick godkänt för kastrullen är tom. 


Ja sådana här dumheter brukar jag inte skriva om. Jo det kanske jag brukar förresten. Jag ber om ursäkt. 


Huset är fullt av sovande katter. Och fästingar, döda som levande. Fy fan vad mycket fästingar det är nu. 


Helvetesdjur. 

Myggsteroider

Vi var och fiskade igår Pluto och jag. 

Jag var så trött så jag nästan somnade mot ett träd. Sjukdom i kroppen. Jaha, så skulle jag resa mig för att kasta om och då flög en muterad mygga på steroider rätt ner i halsen på mig. Rakt ner bara. 


Jag hostade i flera timmar. Han/hon måste ha satt fast sig med snabeln för det kändes som jag andades spik. Vad ska inte hända?

Idag ska jag dväljas inomhus och se spök-tv. HA! Ja jag VILL det i alla fall men det blir alltid att man schavar runt i stall och sliter hund och gräver diken. 


Jag borde vila. Splutt.

Hulken den dumme fan

David Banner... dumskallen från vidderna som drar från stad till stad efter att ha lurat i alla och en var att han är död. 
Han två har till och med fingerat sin egen begravning. 


Efter sig har han den ENVETNE McGee, journalisten, murveln, som lyckas dyka upp i precis varenda liten minibondhåla som Banner gömmer sig i. 


Förresten ser McGee ut som en vuxen Tommy i Tommy och Annica.

Till och med McGee hade vett att förkläda sig

Ja ni ska inte tro att David Banner, läkaren. ,Hulken, dummerjönsen, är så kvick att han kan räkna ut att han eventuellt ska kanske byta sitt utseende lite för att inte bli igenkänd. NÄÄJ, han ränner runt i samma åtsittande kläder, samma frisyr och samma uttryck i fejset som han hade när han gick från sin egen begravning. 


Naturligtvis kommer det en gamma bekant till den lilla bondhålan och känner igen honom på stört. Han har till och med med sig ett foto på Banner där han ser EXAKT ut som han gjorde då.


Han har ju bara kunnat raka huvudet, sparat ut lite skägg och mustasch och tjackat ett par brillor så har han åtminstone klarat sig längre. Icke, för lätt. Förresten så har den urlöjliga utstyrseln avslöjat honom ändå. 


Han fick rollen för att han slog alla de andra skådisarna i att se svår ut innan reklamavbrotten. Bill Bixby alltså. 


Ja jag vet, Hulken en lördagskväll, men vafan...

En vecka sen

Tänk att tiden går så fort.


Förra söndagen kom jag ner i stallet och såg det lilla fölet där i halmen. Uff uff. Som vi höll på i ett och ett halvt dygn och matade och lyfte...

Hur det blev... jag som hade sett framför mig en sådan fin avkomma, en mörk hingst och så blev det så här. Stackars liten. 


Loostigaste har då hämtat sig och är brunstig som få just nu. 

Idag hänge Armageddons gamar över mig. 


Jag har drömt att jag skulle slåss mot ett gäng jättar/monster i ett slags hägn. Jag undrade hur de skulle ha kål på mig egentligen och hur segdraget det skulle bli men jag klättrade undan och hoppade mellan väggarna så länge jag hade krafter kvar.


Skapligt. 

Lite sommarbilder och jock

Bysjön, Dalaälven

Österviken

Österviken

Prästkragar

Städ-moln

Uff... jag känner mig sjuk. Förkyld inombords så att säga. Ja man är väl inte förkyld på utsidan men ni fattar. Visst, jag nyser som en räv och snuvar lite men det är mest halsen och kroppen som uslas. 

Intressant som FAN. 

Idag gjorde jag en kycklinggryta professional. Färsk riven ingefära, vitlök, lite curry, sesamolja, soya och wokgrönsaker. Jasminris till. Gott som tusan. 

Vi slavade ändå ut i skogen och till sjön för fiske. Ja där hade rövar-Kalle och Gangsta-Lasse varit och svinat, brutit upp dörrar och skräpat ner. Förbannade folk. 

Nu ska jag segna ner i en hög innan hästarna ska in. 

Ottan

Klart man ska vakna på midsommardagen 07.10 med nervositeten krypande innanför skjortan så det bara är att kliva upp. 


Jo jag var upp 03.22 också och då stod himlen i brand. Nu är den grå. Skönt. 

Två utan nervproblem

Fiskade efter Gös utan framgång igår på kvällskvisten. Jävulen vad dåligt Gösfisket har blivit här nu. Och det går knappt att komma åt älven/vattnet. 
Man skulle ha en båt. Som den där söndagsnissen hade som stod i sin båt mitt ute i älvfåran en bit från oss. Vi tänkte tipsa honom att det är enklare att fiska i strandkanterna när man står på land. 


Höjden av dumhet - stå i båt och fiska in mot land. Eller ännu dummare: stå i båt VID STRANDKANTEN och kasta ut precis så långt som man kommer om man står på stranden. 


Vi lade oss kvart i elva igår. Vilka firare. Jag önskar jag slapp nervositeten bara. Uff. 

Fiolgnid och stångjävlar

Fåret 

Mormor får nubbe

Pluto

Pivert, Ståle och mamma

Vassäran, Pivert och Ståle

Räckte bra.

Krimskrams

Det finns en längtan efter blommor, björklöv, folkdräkt och annat krimskrams en dag som denna men jag behöver bara höra en ylande dragspel i fjärran och beskåda gänget från "Wrong turn" för att ångra all social samvaro. 

Ibland kommer det nån ljuspunkt i att ge sig ut bland pöbeln och det är om man träffar gamla klasskamrater eller sådana som man VILL prata med. Annars... BAH!


Pluto och jag har ju "firat" midsommar i Mora ett antal gånger och det måste jag säga är bland det mest värdelösa tilltag man kan företa sig. Byfolket drar motvilligt till ett vägkors, reser en stång under ett evigt fiolgnidande tills strängarna tar eld och sen går alla hem. 
Skitbra.

Förresten kan jag dela av mig av ett eminent tips som jag läste i en veckotidning (tantvarning men jag är 100 år). "Om ditt plagg har tappat en knapp - sy i den med dubbel sytråd så sitter den som BERGET". Inte dåligt, inte nog med att den sitter fast utan den sitter som berget.
Jag hade aldrig kunnat räkna ut det där själv. Jag hade eldat upp plagget eller rest runt för att hitta ett gäng nya knappar som jag sen skulle ha tejpat fast. Eller också, helt naturligt, släpat plagget efter cykeln. 

Gubben och Laban

Idag fyller Gubben 63 år. Jag fick instruktioner tidigare i veckan att jag inte fick köpa nåt. 
Nähä. Då gör jag väl inte det då.

Mobilt näthelvete

Jag gjorde ett stort misstag att slå på trean igår. "Real housewifes of Beverly Hills". Men herregud... vad är det frågan om?

Utmärglade Barbie's med löshår och sådana där ut- och in vända valar till läppar, botox-ansikten och ett beteende som skulle skrämma Jävulen ur hans hålor.


Det var en av dem som anordnade ett kalas för sin lilla dotter på max fyra år. Vilken cirkus. Det var inhyrda djur, clowner, tält, tårtor, presenter, presenter, hundvalpar i kartong, diamantring och fotografer. 
Dra åt helsike. Flickan var ledsen/sur och ville helst vara med sin "nanny" i en trägunga en bit upp i skogen.


Tro fan det.


Annars har det här mobila skiten krånglat hela dan så nu kom det inlägg jag kanske inte ens skulle ha skrivit i morse.


BAH!

Helgalet

På ett äldreboende i Ludvika så ska nu matpersonalen sägas upp. Jodå, ni läste rätt. De som står där och lagar hemlagad god mat som de äldre VILL HA ska sägas upp, åt helvete med dem. 


Varför det då, jo för kommunen har utsett en vinnande kandidat till en UPPHANDLING för billigare mat och då var det ett företag i Stockholm som hade bäst pris. De ska laga och frakta maten till äldreboendet i Ludvika. De uppfyllde alla kriterier såsom KRAV-märkta livsmedel osv. KRAV-märkt mat och så en transport på mil professional. Grattis puckosskallar, ni har vunnit en traktor. 


En dålig jävla grålle från 50-talet. 

Och vafan... ska allt mätas i pengar?


De äldre var ledsna, riktigt ledsna. En gubbe hade gråten i halsen när han sa att de hade jobbat i hela sitt liv och betalat skatt och de förstod inte varför de inte på äldre dagar kunde få den mat de ville ha. 


Och vad i helvete ska inte transporterna kosta både miljö- och pengamässigt? Och alla de som sägs upp och de ledsna pensionärerna? Det skiter de i. 


Jag tycker det här samhället är åt helvete om man behandlar folk så här. 

Jävla skitsamhälle!


Gävledala 19/6 om mat på äldreboendet i Ludvika

Hålfotsinlägg

Det ska visst vara sommar. Jodå solen lyser och fåglarna kvittrar. Så det är väl det då. 

När jag var liten var vissa somrar en enda lång räcka av samvaro med kusiner och tremänningar hos mormor och hennes gube. Det var husvagnar, tält och små sovkammare till alla, gemensam frukost med oboy och sirapslimpa, grillat till lunch och glass i strut genom köksfönstret som en kiosk. 

Mormors bror med fru och två barn från Malmö kom upp, Mormors systerdotter från Örebro med två barn kom och ibland också min morbror med sina två barn. 


Vi är i ganska lika ålder, jag var yngst men fick nån slags sommar-immunitet mot den vanliga syskonutfrysningen och fick vara med på kvällarna vid tv:n när det var Falcon Crest eller Dallas, Star Wars och den där serien "Lace" om nån minns den. 

Det var tre fruntimmer som hade en dotter och man fick inte veta vem som var mamman förrän i sista avsnittet, jag tror det var tre långa avsnitt, och då kom mamman och gick men doldes av en stor pelare som gjorde att det drogs ut på spänningen. 

På kvällarna spelades det badminton eller volleyboll, vi åkte och badade och hade man tur så fick man beskåda ett åskväder i sällskap av den trygga släktskaran. 


Undantagstillstånd från vardagsjävulen. Mamma och ibland pappa, satt för ovanlighetens skull stilla långa stunder och i förtältet till husvagnen lades det patience och fikades konstant. Så mysigt. Och röktes ska väl tilläggas. 


När det var midsommar så var det verkligen midsommar och vi plockade blommor och band björklöv runt stången och lekte ringlekar så armarna drogs ut till dubbla längden. 

Vafan gör man nu då? Äter sill i bästa fall och sen flyr man allt vad sociala sammanhang heter som den bleka vampyrmånglare man är. 


Jag sitter hellre vid vattnet med ett spö i näven, myggen till trots. Hellre mygg än stökigt folk. 

Och den skriver inte om gamla minnen som försöker bearbeta klumpen i bröstet och komma tillbaka till några slags gamla eller nya gängor som eventuellt till äventyrs kanske ska finnas. 

Dagen efter

Ja det känns konstigt. Väldigt konstigt. 


Jag har mjölkat ur Loostigaste juver lite och det var inte jättespänt så det var ju bra. Hon ser ut ändå att inte vara alltför orolig. Uff. 


Min kropp värker precis överallt. Att lyfta ett föl en gång i kvarten under ett helt dygn sätter sina spår. Jag kände hur hopplöst det var att försöka få henne att stå och få henne att äta. Det var våran vilja som gjorde att vi försökte och försökte. Man vill inte tveka efteråt på att man har gjort allt. Man vill inte fundera om man har kunnat gjort lite mer.


Nu har jag tagit tag i alla praktiska saker och det går på nån slags autopilot. Man måste för att man måste. 


Sånt här ingår också i hästverksamhet, man måste vara beredd att styra upp det även om man blir jätteledsen. 


När åskvädret kom igår och vi stod Pluto och jag och höll i fölet för att få henne att äta... ja jag var så vettskrämd så det går inte att beskriva. Jag tänkte att det var helvetet som ramlade i huvudet på mig. 


Jag sa till Pluto att om hon överlever så får hon heta "Amon Amarth" - Domedagsberget. 


Men det blev inte så. 

Domedagsberget

Det gick på splutt

Nej det gick inte bra. Veterinären fick komma och ta bort fölet idag. 
Uff uff uff så ledsna vi varit och är. Men man kan inte göra konstgjord andning på naturens urval. Det är fel. 


Det ser ut som att någonting har hänt med utvecklingen av fölet. Kanske har livmodern inte varit helt hundra och inte tagit upp näring som den ska så det har blivit underutveckling på vissa delar av fölet. 


Överkäken var inte riktigt lika som underkäken och man såg en antydan till prematurbula i pannan. Och så senorna då i frambenen. Det blev ingen förbättring alls. Hon kunde inte stå och inte resa sig.

Vi har sprungit hela kvällen och hela natten för att mata henne och hjälpa henne på benen, stretchat och för varje gång blev jag bara mer och mer övertygad om att vi höll liv i något som inte var menat att leva. 


Hon ville inte ens äta riktigt. Inte ens vid juvret när vi höll henne där och inte ur flaska. Bara några slurkar sen slutade hon. Loostigaste har varit exemplarisk. Så duktig mamma och totalt, lugnt och stilla accepterat att vi varit där och hållit på. 


Jag har så ont i armvecken och hela kroppen av att ha lyft och burit fölet sedan igår morse och hela natten. 
Mitt på dagen idag så fick veterinären ta bort henne. Jag tog beslutet i natt.


Loostigaste går med Näbben och Fleka lu nu och vi låter flocken få henne tillbaka till stabiliteten och sitt naturliga beteende. 
Jag mjölkar ur juvret lite då och då så att det sakta ska sina. Det bara sprutar mjölk.

Det är jättetungt men känns som ett riktigt beslut ändå. 
Vi har haft sån tur med Näbben och Loostigaste och Ikarus som mitt ponnysto Pretty fick 1990 så förr eller senare så blir det ju nåt tok. 


Uff. 

Macklemang

Ja det går inte alltid bra. 


Det är sällan det går bra. 


I morse före klockan åtta låg ett litet fuxsto i boxen. Jag kände på en gång att det inte var helt riktigt även om allt såg bra ut. Loostigaste var pigg som en räka och fölet tittade upp och verkade "med". 

Men efter en halvtimme hade hon inte rest sig och eftersom hon var helt torr så måste hon blivit född åtminstone två timmar tidigare. Av Loostigastes juver att döma så såg det inte ut som att fölet diat heller och hon snuttade på allt. 


Jag gick in och skulle hjälpa henne upp men såg efter en liten stund att frambenen inte hängde med. Hon hade ingen styrsel och kraft i dem. Senorna drog ihop dem så de var böjda. Ett vanligt medfött fel.


Mamma jag och Pluto mjölkade ur råmjölken och matade fölet med i timtal medan mamma ringde Strömsholm och jag ringde ut distriktsveterinär. Det finns ett medel som man normalt inte ger till häst men som har den biverkan att senornas kontraktion släpper, eller skyndar på tillväxten så det har hon fått per dropp i förmiddags. 

Veterinär jag och mamma fixar dropp

Nu har vi varje kvart/halvtimme hjälpt henne till juvret och hon har diat själv men hon kan inte stå själv. Vi stretchar benen och det ska göras sex gånger om dagen. 


Behöver jag säga att jag är totalt slut, huvudet spränger, skräcken är otrolig och jag har gråtit och sprungit på huset konstant men man gör det man måste - när man måste.


Man orkar fast man inte orkar. 


Och till råga på allt så kom det ett skräckåskväder när vi var i stallet på eftermiddan. Jag kröp ihop gråtande bland halmen i Fleka lus box så rädd så jag höll på att göra på mig. Fy fan säger jag vilka prövningar.

Nu ska vi göra en bedömning i morgon om ansträngningarna har någon effekt och ev ta ut veterinär för en andra behandling med medlet. Hovslagare ska slå på tåförlängare om vi får tag i honom och om han kan vilket jag vid Gudarna hoppas. 


Nu är det bara att vänta, hålla tummarna och göra allt man måste så länge man står upp.

Trappor ner i intet

Loostigaste blev så arg över regnet att hon sparkade av tråden i hagen med frambenet. Jo ni läste rätt. Ända sen hon var föl så har hon blivit riktigt arg av regn. Pipit och stampat i marken. Skapligt.

Min rygg är bättre tack och pris. Nu kan jag i alla fall gå nästan som folk. Det är ju jävulen hur jag har gått runt och sett ut här. Quasimodo med en galge i brallan har framstått som rena catwalk-mannekängen. 

Somliga har varit rätt galna idag.

Men om inte det här är ett föl så ska jag byta namn till Suneman Saga.

Vi såg ett program om underjordiska kapell på Malta tror jag det var. Jävla läskas... uthuggna trappor i stenen som ledde ner till ingenting. De slutade i intet. Stora hål bara och grottor utan golv. 

Labyrinter och gångar och så dessa valv, kapell som såg ut att ha byggts och karvats ut av vulkaniskt glas, gjorda för att hålla mässor i. De hade hittat tusentals skelett där nere som om det var ett gigantiskt gravvalv.

Men fatta en stentrappa som leder ner i ingenting. 

Hu vale.