Leta i den här bloggen

torsdag 23 februari 2012

Civilkurage och dålig stämning

I det här landet, och särskilt på mindre orter, så får man inte bråka och skilja ut sig från mängden. 

Inte säga ifrån om något är helt galet. 

Man ska vara tyst. 

Om ni såg Uppdrag granskning igår om den omtvistade försäljningen av campingen i Kristinehamn så förstår ni. 

En konsult rådde kommunen att rusta upp campingen för 9 miljoner och sen sålde kommunen den sen för 5 miljoner till konsulten själv. 

Några personer reagerade på att skattebetalarnas pengar slumpades bort och överklagade försäljningen – med all rätt – för den hade gått regelvidrigt till och skattemedlen kastades i sjön. 

Likförbannat så blev de som vågade kritisera, som vågade överklaga den dumma försäljningen kallade för idioter, de blev illa ansedda och ”sådana som skulle röra i allting”. 

Det bildades en grupp på facebook, (forumet för alla samhällens lag och ordning) och det var den allmänna åsikten på sta’n, att kritikerna var ena bråkiga dryga jävlar.  


För i Sverige ska man hålla käft och knyta handen i fickan och rätta in sig i ledet, underordna sig med bakbundna händer fast styret är genomruttet och helfel. 

Styrelsen i en förening kan uppträda tvivelaktigt och självsvåldigt men ingen törs säga nåt. Säger man nåt så är man ”den som alltid ska bråka”. 

Tro mig, som medlem i ridklubb och styrelser i dessa så har man ju alltid varit den som sagt till om folk tar makten i egna händer och går förbi de vanliga dödliga. Men det är alltid den som säger till som är jobbig. ”Kan du inte bara låta det vara?” ”Sluta bråka om allt!” ”Låt han eller hon bestämma så blir det lugnt.”

Kommunen kan leka med våra skattepengar hur som helst. Man säger att det ska dras in på personal, bussar, skolor men samtidigt ska man bygga badhus, parker eller planteringar på gågatan för en massa miljoner. Men ”man ska inte bråka” och man ska väl vara GLAD att kommunen vill göra fint?!

Regeringen kan krossa sjuka människor, krossa arbetslösa människor, splittra familjer genom att ruinera dem och tvinga enstaka utförsäkrade, arbetslösa eller handikappade familjemedlemmar LEVA PÅ SIN FAMILJ så man blir en tärande parasit som tappar sitt människovärde. Men ”man ska inte bråka” man ska vara GLAAD för de pengar man får, det finns de som inte får nåt alls. 

Dra åt helvete!

Om folk hade hållit käft och inte kastat döda getter och koskit på de styrandes huskolosser så hade vi varit kvar på medeltiden. 

I vissa avseenden är vi det ändå. 

Man SKA kritisera, man SKA bråka om man ser att det begås fel och oförätter, orättvisor och dumheter. 

Det är fega stackare som inte törs röra i sin omgivning som tuggar i sig kudden om natten för att de sväljer allt. 

”Dålig stämning” en föreställning av Özz Nujen handlar om hur typiskt svenskt det är att vara så rädd för ”dålig stämning” att man dukar under för en galen chef i flera år för man vill inte säga nåt får då blir det dålig stämning. 

Så man går med dålig stämning i flera år istället för att riva ifrån, få dålig stämning en dag, och kanske komma tillrätta med skiten.