Leta i den här bloggen

onsdag 29 februari 2012

Kvällsjävel



Moment jävelskap - Svidpink
Kropp - Ont
Sinne -Nedstämd
Retblock - Potatisskal i slasken IGEN!
Dusch - Bad hair decennium
Tvättsituation bonnhåla - Skitiga fula kläder
Handleder - Ont
Musik - Svartrock
Oro - Vc i morgon
Mat - köttfärsbiff med gräddsås och kokpotatis (därav skalen i slasken)
Pluto - bakom skärmen på fräsforum
Fotleder - Ont

Hand - brännmärke från ugnJÄVELN igår
Huvud - tjockt
Bröskorg - ont
Håg - ledsen
Pengar - inga
Splutt - Häxmästaren från Angmar




Kratta



Får jag en kratta
så ska jag med armar matta
kratta ner mig själv från taket
fatta saker mera vaket
om jag hittar en
men det blir nog sen
för nu är jag slut
mitt huvud är en vriden knut
jag har gråten i mitt bröst
men jag är bortom tröst
jag vill bara vara ifred
elda mina känslor som ved
Jag vill inte synas mer
vill helst bara tynas ner
till ingenting
ingenting

Bajsdag utan pengar



Jag valde den här dagen för psykologsamtal 8 mil bort för att jag skulle ha hunnit få pengar. 
Jaha, vad blir det nu då?
Dumförsäkringskassan glömde säga åt den dresserade apan att gå och trycka på knappen på datorn som är lika stor som ett pannrum och lika gammal som ett Grott-troll så jag har inga pengar idag.
Än en gång får man parasitera på sin hårt beprövade familj. 
Det är fint för självkänslan det. 
En börda som aldrig kan betala och som bara mår dåligt. Det är så jag känner mig. 
Jag kan inte ens göra nånting med hästarna eller stallet för kroppjäveln har gett upp. 
Jag kan knappt bre en jävla smörgås. 
Jag var då in igår och bytte vårdcentral, flyttade med papper och allt. 
Den läkare jag varit till MEST regelbundet hos har ju flyttat till den här nya vårdcentralen så då flyttar jag efter. 
Sen vill jag inte bli bemött som jag blev bemött som när jag ringde till den gamla vårdcentralen. 
Jag var in där också igår och berättade vad hon hade sagt, hon som svarade. 
jag sa att jag blev så ledsen att jag inte ville vara kvar där.
Tanten jag pratade med i receptionen förstod mig och antecknade. 
Förresten gick det åt 48 kronor att ringa till FK igår så nu har 27 spänn kvar på kortet. 
Helvetesinstans. 

tisdag 28 februari 2012

Försäkringskassan tar priset - igen



Ja nu jävlar vinner då Försäkringskassan jumbolimpan. 
Vilka jävla idioter. 
Vad har de för system?
Sitter det en full apa med förbundna ögon och motorikstörningar framför nån instrumentpanel och trycker på knappar på måfå när det ska ske beslut och utbetalningar?
Idag är det alltså den 28:e, den näst sista dagjäveln i månaden. 
Igår skulle jag ha betalt alla räkningar för de fantastiska 3 300 som jag inkasserar varje månad i egenskap av aktivitetsstöd - det nya socialbidraget. 
Idag hade jag fortfarande inte fått några pengar så jag ringde, från mobil, vilket betyder att de 75 kronorna som jag fått låna och som jag tankade på mobilen igår, gick upp i rök. 
Ja det visade sig att "de glömt trycka på knappen för utbetalning?!
De "kunde bara beklaga" och nu har jag alltså psykologtid i morgon 8 mil bort. Bensin för 16 mil blir det och 200 spänn för besöket. 
På torsdag har jag besök på VC, det blir bensin för 5 mil och 250 spänn för besöket. 
Och så alla räkningar då som jag inte kan betala nu i tid...
Klumpen i magen ska man tydligen ha för jämnan. 
Skitsamhälle!



Jag längtar nånstans...



Det talas på "Fråga doktorn" om en bok för misshandlade kvinnor. 
Helena Berggren har skrivit "Jag längtar nånstans men jag vet inte var". En handbok i hur man kan tänka och agera om man lever eller har levt i ett misshandelsförhållande. Vad man ska vara uppmärksam på, varningssignaler och vilka motstridiga råd man kan få. 
Polisen uppmanade henne att anmäla allting så åklagaren fick en tydlig bild, soc anklagade henne för att bara "anmäla och anmäla utan att det blev nåt av det". Alltså hittade hon på, enligt soc. 
Det här känner jag igen. 
Mycket väl dessutom. 
Kunskapen om kvinnomisshandel, kvinnoterror, kvinnokontroll är förhållandevis liten om man ser hur pass vanligt det ändå är. 
Man jämför sig ofta med schablonbilden av en misshandlad kvinna och ser framför sig ett vrak med blåöga, rinnande näsblod osv så då tycker man inte att man är en sån där "misshandlad kvinna" om man får ont i magen när det blir bråk eller blir knuffad in i väggen ibland. 
Det ser inte alltid ut så att man får en käftsmäll så blodet sprutar och läpparna svullnar.
Jag till exempel blev slagen i hårbotten där inga bulor och blåmärken syntes. Knuffar, sparkar på benen, psykisk terror och andra grepp som inte var helt uppenbara för ögat.
Jag hade inte under fyra års misshandel ett enda blåöga eller näsblod.  
Det smyger sig på, det går långsamt. Hans beteende blir normalt och ens egen person bli tillintetgjord. 
Man vet att det är fel, man känner att det är fel men man har inga medel. 
Helena Berggren som skrivit den här boken säger att den här erfarenheten man har efter flera år av myndigheter, kanske vårdnads- och umgängesproblem/lösningar, kontakt med polis och soc, de är ovärdeliga i ett arbete som rör sådant här. 
Men det är inte direkt nåt man skriver i sitt CV

måndag 27 februari 2012

Gunvor tycker till igen!

Skitsamhälle!

Tjuvarnas jävla marknad



Speciellt på landsbygden. 
Speciellt överallt. 
Man är ju för fan beredd på krig. 
Det finns ingen hejd nuförtiden på folk som håller på med ljusskygga grejer. 
De kan härja fritt. 
Det är upp till var jävla man att slå vakt om sig och sitt hus. 
Gör man en anmälan så läggs den ner trots bevis. 
Mitt jävla ex som terroriserade mig OCH ERKÄNDE blev ändå inte dömd för brott inte kunde styrkas. 
Ingenting går till åtal idag, man kan göra vafan som helst. 
Gå med kalashnikov på sta'n ger 4 månader. 
I sådana här bonnhålor så finns det ingen koll alls utan folk håller på med skumrask i hyrda lokaler helt utan kontroll och insyn. 
Jag rök just ihop med en som hotade mig med en bräda. 
Ja, jag backar ju inte vilket kommer att bli min olycka en dag. 
Men å andra sidan blir inte de dömda så blir väl inte jag heller om jag knäcker näsbenet på nån jävel. 
Förbannade pack!

Ganska så najs



Jag ringde VC och de skulle ringa upp 11.15. 
Nähä, vid tolv så hade de fortfarande inte ringt så jag ringde igen (från mobil) och då skulle de ringa upp klockan 14.00 ca. 
Ja efter klockan två så ringde de. Jag frågade om de haft telefonstrul idag eftersom ingen ringde vid elva. Då sa kärringen: "Ja jag orkar faktiskt inte diskutera det med dig, vi sitter och ringer folk hela dagarna. Du kanske slog in fel nummer då.!"
"Hoppsan", sa jag, "ja jag bara undrade om ni haft problem eftersom ingen ringde och jag vet att jag slog in rätt nummer för det kollade jag på mobildisplayen."
Tystnad. 
"Ja vad gäller det då?" säger den satan. 
Känns ju verkligen fint att berätta om sina personliga krämpor för en sådan apa men vad göra? 
Inte hade de nån tid heller förrän den 7:e mars. 


Fy fan för hur man blir bemött. I underläge är man ju ändå som patient. Man behöver liksom inte bli tilltryckt lite extra. 
Jag ringde patientombudsmannen i alla fall och i morgon blir det chefen till denna där. Sånt där ska fram. Fan till folk att sitta och svara i telefon. 
Det känns ju för fan som att kropphelvete ska brinna upp. 


Det här var igår ock: 

Tröskelfan och politik



Jaha då hade jag tagit mig i hampan och ringt till VC. 
Idag har smärtan förflyttat sig ut i fingrarna, framör allt vänster pekfinger
Helgalet. 
De ska ringa upp vilket är det värsta jag vet. 


Igår stod farbror Reinspöke i TV och skulle svara på några frågor. 
Frågorna innebar att förklara och stå för den politik han driver. Följderna av den. 
Men som vanligt så kan han inte stå för sin politik och inte svara på raka frågor utan han slingrar sig som en orm och pårstod att statistiken var fel, det var fel siffror inblandade osv. 
Annars brukar det vara populärt att säga att den förra regeringen har ställt till så de får ta hand om det byket nu. 
Han och  hela alliansen kastar paj. 
De kan aldrig prata på riktigt. 


Han sa att det var inte ALLS fler som fick socialbidrag utan nu var det ju många som hade "aktivitetsstöd". 
Jaha och skillnaden är? Jo skillnaden är att aktivitetsstödet är lägre annars är det samma krav man har på sig oavsett om du är sjuk, utförsäkrad eller fullt arbetsför. 
Precis som socialsekreterarna vittnade om häromsistens i ett forum där de protesterade mot att få sitta och handlägga sjuka människor. 

De två arbetslösa grabbar de intervjuade sa att de kände sig "töntiga", de levde på sina föräldrar och hade inget att göra. 
Den här politiken skalar av människor deras värde. 
Friska som arbetslösa.
Man känner sig som en parasit som måste leva på sin familj. 
"Det ska vara svårt att vara arbetslös", jotack, så svårt så folk tappar sig själva. 
Vad tjänar vi på det?
Skitsamhälle!

söndag 26 februari 2012

Fungerande föräldrar



Ja det vill man ju ha. 
Särskilt när man är liten. 
Men om en förälder missbrukar/självmedicinerar så får den andra föräldern ägna sig åt den missbrukande föräldern istället för att ägna sig åt barnen. 
Varken den ena eller den andra föräldern kan vara nödvändiga speglar åt barnet. Med spegel menas att man som förälder speglar barnets känslor och bekräftar dem. 
Om man som barn upplever rädsla, sorg eller ångest så behöver man någon som bekräftar känslan och hjälper en med den. 
Någon som tar känslan utanför en själv och som talar om att den inte är farlig, den är berättigad och den tas om hand. 
Den kan bearbetas. 


I min barndom upplevde jag mycket skräck. 
Ångest. 
Rädsla. 
Sorg. 
Det var akuta situationer där alla dessa känslor kom och när det akuta var utkört genom dörren så var det liksom över. 
Men när allt var "bra" så kom sorgen, ångesten, rädslan... och jag trodde det var fel på mig. 
Fel att känna så när allt var bra. 
Jag känner fortfarande så. 
Obegriplig sorg. 
Obegriplig rädsla. 
Obegriplig ångest. 
Det har blivit en del av mig. 
Det sjönk till min barnasjäl och frös in i mitt personliga ishav. 
Så står det i "Flodhästen i vardagsrummet" av Tommy Hellsten. 
Jag tycker att det stämmer jävligt bra. 

Hästpyssel

Idag har jag ryktat Fleka lu och Loostigaste i snålblåsten. 
Med en näve, den andra är nästan obrukbar.
Och jag ger jävulen i att jag har ont och kommer att få MER ont av det här. 

 
Ska man inte kunna rykta en häst eller två så var det väl fan. 
Det blåser kallt som helvete här idag. 
Och jäklar vad de lossar hår, både hästar och katter. 
Man har hår överallt. Pluto ryktade MIG efter att jag ryktat hästarna. 



Värre



Ja jag har väl druckit brinnande olja och gift som har slagit sig på lederna. 
Så känns det. 
Jag kommer bara inte ihåg när det skulle ha skett. 
Jag har väl Borrelia, Ockelbosjukan och Sorkfeber i kombo. 
Härligt. 
Boten mot det är en lina och en vaniljsemla. 
Jag kommer att torska på semlan för det skulle jag aldrig få i mig. 
SPLUTT!
Jag roar mig med att spela gammal TV-spelsmusik från 8-bits Zelda, Metroid och Kid Icarus. Nostalgi och nervlugnande. 
Det värsta är att jag måste nog söka läkarvård för det här och det gör man inte i första taget idag. 
5 år på en vårdcentral där man i alla fall bara blir sittande och sen får gå hem utan svar på nånting men med samma krämpor med sig i doggybagen. 
Det är fan ingen lek att söka för åkommor idag. 
Man blir bara motad i grind om man ens får en tid. 
Usch det här är inte roligt. 
Vardagen blir så förbannade svår.
Svårare. 

lördag 25 februari 2012

En bön



Kan man få ligga ner
i värme och i vila
Kan man få lägga sig ner
och andas ut
Kan man få slappna av
släppa alla de grepp som sitter runt ens strupe med krampande fingrar
Kan man lossa dem ett efter ett
känna luften återvända
kraften
Kan man få ligga ner
i det torra vårgräset
känna solens värmande strålar
och koltrastars sång
Kan jag få ligga där och återhämta mig
Aldrig mer få känna
ett förlamande tvång
Jag vill slippa ha ont
slippa ha skräck
må bra och vara glad
under träd och blad
Kan jag få göra det?
När kan det bli?
Kanske snart
om lyckan står mig bi.

Ont



Det har hänt nånting i min kropp. 
Jag har ont precis överallt. I alla leder och i bröstet framför allt. 
Mamma tror att det är inflammation mellan bröstbenet och revbensfästena. Tietzes syndrom. Det kan ofta uppkomma efter en virusinfektion och det var ju det de trodde på VC att jag hade. 
Fast nu tror ju de så mycket, HA!
Jävlar vad ont det gör i höfter, knän, axlar... det blir värre och värre. 
Jag skulle behöva en kortisonspruta i varenda led. 
Det är då ett förbannade skit att inte kunna mocka eller nånting, det kryper i mig samtidigt som jag har ont så jag blir slut. 
Värme lindrar ju så jag kanske ska bada hett. Jag har voltaren men jag tål dem inte. 
Jävla dilemma. 

Mardrömmarnas natt



Mycket typiskt när man FÅR sova och ska kunna slappna av, då kommer läskigheterna på rad. 


Mardrömmar from Hell och så vakna var 45:e minut. Jag trodde inte att det var sant när jag vaknade halv två och sen kvart över två igen. 


Så nu är man lagom seg och oäven på lörda'n. 


Jag är som en 90-åring. Ryggen klämmer ner i benen och handleden är av, musklerna värker i hela kropphelvetet och det känns som att alla leder har fastnat. 


Kommer ni ihåg när mjölkförpackningarna hade snögubbar på sig? I alla fall här i Dalarna så var det snögubbar kring jul på mjölk-kartongerna. 


Ljusblå gubbar på lättmjölken. 


Sen fanns det alltid nåt att läsa på kartongen så man satt och dumglodde på texten på morgonkulan, grusig i ögona'. 


BAH, jag får panik sådana här lördagar, man ska passa på att ha lördag och så kryper det i mig som sju svin. 


Det kommer att sluta med att jag rusar ut vrålandes. 


Just ja, ryggjäveln. 

fredag 24 februari 2012

Playthrough

Födelsedagsmäster. 




Mamma fick den berömda korgen och Vassäran dök upp med sina telningar Pivert och Ståle i varierande sinnesstämningar. 


Ståle glad och skämtsam, Pivert outsövd och gallvrålande, tillika röd runt munnen och i näsan efter att ha ätit jordgubbar. 


Mormor och min avlidne morfars fru var med, jag hämtade upp dem och taxi-chaffade dem hem till mamma Gallbens hus som i vanlig ordning luktade bränd ugn. 




Nu är det minsann fredagskväll och inte vet jag vad det ska innebära. 


Här blir det inga extravaganser. Kanske Hulken på tv och Gods of war på datorn. 


Nej jag skojade bara, Hulken går bort. men gamla playthroughs på youtube är guldgrejer för en darrocka som jag. 


Jag hoppas verkligen att ångesthelvetet och nerverna håller sig på mattan under helgen så man får vila nån gång. 

Namnförslag till Viktoria och Daniel

http://www.youtube.com/watch?v=LqgAl0PNzrc&feature=youtu.be

Födelsebemärkelselabyrint

Mamma innan hon byggde Långbens hus

Idag fyller mamma år. 

59 närmare bestämt, HA, där blev det avslöjat. 

Inte för att det är nån hemlis, hon ser ju ut som hon gör ändå, ha ha. 

Vi ska väl pressa oss dit, dysfunktionella familjen, klämma oss fram i Zelda-labyrinten som är mammas hus, undvika det värsta och så genomlida långbänk. 

Gannon kommer kanske att dyka upp i ett obevakat ögonblick och då gäller det att ha pilar. Och diamanter. 

För er som inte spelat Zelda kan jag tala om att Gannon är slutbossen i labyrinten i sista slottet och han är osynlig utom en halv sekund lite då och då och då ska han skjutas med silverpilar. 

Och de kostar slantar. 

Liksom allt.

Jaha, vi ska väl köpa en blomkvast och jag har en flaska Appassimento Tommasi som jag ska addera nå slags ost och päron till.

Och kanske choklad.

Pluto har förhoppningsvis fått lön så han får stå till tjänst.

I övrigt är det lite knas överallt tycker jag.

Som "En annan del av Köping" ska ha kolifej.  

torsdag 23 februari 2012

SPLUTT!


Idag har jag stått och tittat på medan Vassäran mockade. 

Heder och tack. 

Jag kan inte göra ett skit. 

Stå och ösa hösilage med en hand, fylla vatten…

Jaha, och så hade hon köpt semlor med sig och vi fikade men jag sparade min semla till nyss.

För att slå på stort och ställa till med själv-mys så satte jag på hurran också. 

Kaffe och vaniljsemla åt jag i min ensamhet…. jaha, då mår jag så jävla illa nu så jag kan kräckas med ck. 

Plääähhh….

Kontentan av allt är att försök inte ens, det är lika bra att ge upp från början och lägga sig ner och vämjas. 

Minsta försök att äta gott, trevla till det eller på annat vis ha det lite bra kommer tillbaka som en gammal slangbella laddad med poooo i nacken på en. 

Och dessutom en kevlar-fluga på husväggen. 

Så fort det inte är -18 grader så kommer de fram, surrar och uslas och fastnar i nackhåren. 

Jävla otyg.

Splutt!

Civilkurage och dålig stämning

I det här landet, och särskilt på mindre orter, så får man inte bråka och skilja ut sig från mängden. 

Inte säga ifrån om något är helt galet. 

Man ska vara tyst. 

Om ni såg Uppdrag granskning igår om den omtvistade försäljningen av campingen i Kristinehamn så förstår ni. 

En konsult rådde kommunen att rusta upp campingen för 9 miljoner och sen sålde kommunen den sen för 5 miljoner till konsulten själv. 

Några personer reagerade på att skattebetalarnas pengar slumpades bort och överklagade försäljningen – med all rätt – för den hade gått regelvidrigt till och skattemedlen kastades i sjön. 

Likförbannat så blev de som vågade kritisera, som vågade överklaga den dumma försäljningen kallade för idioter, de blev illa ansedda och ”sådana som skulle röra i allting”. 

Det bildades en grupp på facebook, (forumet för alla samhällens lag och ordning) och det var den allmänna åsikten på sta’n, att kritikerna var ena bråkiga dryga jävlar.  


För i Sverige ska man hålla käft och knyta handen i fickan och rätta in sig i ledet, underordna sig med bakbundna händer fast styret är genomruttet och helfel. 

Styrelsen i en förening kan uppträda tvivelaktigt och självsvåldigt men ingen törs säga nåt. Säger man nåt så är man ”den som alltid ska bråka”. 

Tro mig, som medlem i ridklubb och styrelser i dessa så har man ju alltid varit den som sagt till om folk tar makten i egna händer och går förbi de vanliga dödliga. Men det är alltid den som säger till som är jobbig. ”Kan du inte bara låta det vara?” ”Sluta bråka om allt!” ”Låt han eller hon bestämma så blir det lugnt.”

Kommunen kan leka med våra skattepengar hur som helst. Man säger att det ska dras in på personal, bussar, skolor men samtidigt ska man bygga badhus, parker eller planteringar på gågatan för en massa miljoner. Men ”man ska inte bråka” och man ska väl vara GLAD att kommunen vill göra fint?!

Regeringen kan krossa sjuka människor, krossa arbetslösa människor, splittra familjer genom att ruinera dem och tvinga enstaka utförsäkrade, arbetslösa eller handikappade familjemedlemmar LEVA PÅ SIN FAMILJ så man blir en tärande parasit som tappar sitt människovärde. Men ”man ska inte bråka” man ska vara GLAAD för de pengar man får, det finns de som inte får nåt alls. 

Dra åt helvete!

Om folk hade hållit käft och inte kastat döda getter och koskit på de styrandes huskolosser så hade vi varit kvar på medeltiden. 

I vissa avseenden är vi det ändå. 

Man SKA kritisera, man SKA bråka om man ser att det begås fel och oförätter, orättvisor och dumheter. 

Det är fega stackare som inte törs röra i sin omgivning som tuggar i sig kudden om natten för att de sväljer allt. 

”Dålig stämning” en föreställning av Özz Nujen handlar om hur typiskt svenskt det är att vara så rädd för ”dålig stämning” att man dukar under för en galen chef i flera år för man vill inte säga nåt får då blir det dålig stämning. 

Så man går med dålig stämning i flera år istället för att riva ifrån, få dålig stämning en dag, och kanske komma tillrätta med skiten.