När det blir lugnt så kommer di små vidundren till skräckmästare och bankar på dörren. Otäckt värre och vilan går om intet, den som jag behöver som väl.
Det råder just det undantagstillstånd som jag utlyste för några veckor sedan. Det som betyder nåt är att få bort choklad och gelé, kombinera diskokulor med randiga karameller eller för all del karameller inslagna i plast.
Själv för söker jag verkligen begripa att det är högst tillåtet att dega ut och att jag även faktiskt får släppa fram den ångest som ständigt lurar bakom pannbenet och vill välla ut i full blom. Det är skitsvårt för ångest är jobbigt. Mycket påfrestande för en redan slut hjärna och kropp.
Det finns en affirmation man kan ta till och som man behöver tänka många gånger om dagen innan man förstår den och den börjar göra verkan.
Jag tyckte det här var ett skämt först men efter dryga två veckor så tar man in det. Det finns hjälp och den finns inte alltid, eller kanske sällan, i vården.
Det kan finnas mycket närmare än man tror.
