Det finns nå't som heter teacch-metoden. Den är till för att hjälpa människor med funktionsnedsättning inom autismspektrat att få struktur på tillvaron.
Det går ut på att man använder färger, symboler, ord eller bilder och så gör man ett schema av det för att reda ut dagens göromål. Ett antal frågor ska besvaras:
- Vad ska hända?
- Var ska jag vara?
- När ska det hända?
- Hur länge ska jag hålla på?
- Hur mycket ska jag göra?
- Vad händer när jag är färdig?
- Vem hjälper mig?
Det här behöver jag. Min hjärna blir en klut av oformlig, obehaglig massa av tider, dagar, uppgifter och annat konstigt när det kommer upp saker på agendan. Jag kan inte reda ut det. Jag kunde det någorlunda förr. Inte nu.
Det är som att jag blir så stressad så av- och påfunktionen inte fungerar. Det är på hela tiden. Tills jag blir utslagen.
Så därför har jag ritat i almanackan med färger idag. Måndag är grön, tisdag är rosa, onsdag är blå, torsdag är lila. Sen tog det stopp. Det var tack vare det jag upptäckte att jag fyllt i fel grejer på fel vecka.
Jag har gått igenom alla tänkbara ångestbehandlingsmetoder. KBT till exempel. Att man med sitt sätt att tänka och handla kan ändra invanda tankekedjor. Det är ungefär som att få kryckor när man har brutna ben. Jo det kan fungera bra för vissa och det gav mig kanske det verktyg jag behövde för att slutföra ridinstruktörsutbildningen för ett antal år sedan.
Jag fick lära mig att göra saker MED min ångest. Ha den med mig. Acceptera den. Ja, de senaste åren har bjudit på många övningar i det här. Eller bjudit på, jag har tagit dem. Fortbildningskurser inom tränaryrket och så nu omvårdnad med en klass. Parallellt med detta så läser jag på distans.
Varje gång jag i ottan inser vad som väntar så försöker jag tänka på det här. Varje kurs jag varit på, varje klass, varje sittning, varje utstakad tid och plats så tänker jag på det. Gör det MED ångesten. Jag mår skit helt enkelt.
Och det fungerar bara till en viss gräns. Jag läste någonstans att KBT inte alls är för alla och nej, det är det inte. Det kan lätt få en gammal räka som mig att känna mig än mer oduglig som inte ens klarar av tid. Efter så många år och så många prövningar och övningar så känner jag det här så pass nu att jag vet att det går - tills det inte går.
Nu ska jag bara leta på en lila penna, annars går torsdagarna åt helvete. Också.
Släpp taget nu
lätta greppet
vik
lossa dina frusna fingrar
släpp taget nu
släpp oss frusna fru
Vik för varma strålar
vik för tinande vinterbacke
vik för doftande vårkall mark
vik för doftande tallskogs bark
Undan för sipprande bäck
för tranans skri i fjärran
undan för spirande gröna knoppar
vårvinds sus i granens toppar
Släpp taget om obarmhärtig is
låt den mjukna under längtande händer
låt oss dofta vårmarks kalla dis
när det äntligen sakta vänder
Lossa ditt hårda grepp
lossa dina frusna fingrar
vik för svanars sjungande
vik för konvaljers gungande
Vik för skira strålar
vik för ljus och värme
visa dig i ljusgrön skrud
visa dig, vårskön brud
Med risk för att vara kategorisk och väldigt generaliserande så kommer här en betraktelse på något som inträtt de senaste åren. Ett... ja, fenomen eller vad man ska kalla det som alla gånger har sin uppkomst ur att man vill ha lågavlönad personal i sina kostnadseffektiva butikskedjor.
Dessa butikskedjor som har blommat upp som svampar de senaste åren. Vissa har ju funnits ett tag, som Biltema, MediaMarkt, SIBA, Max, ÖoB, Jysk och sådana men de har mer övergått i samma utformning som de andra till exempel Rusta, Byggmax, Bauhaus, Plantagen, Dollarstore osv.
Vilken affär som helst.
När jag gick in på Biltema i slutet på 90-talet för att köpa en bit avgassystem, den biten från grenröret till första burken, och ett par bromsok till min 79:ans 145:a, så började man för det första med att titta i katalogen. Närmaste lager fanns i Västerås och väl där så stod det gubbar i blåkläder mellan oljiga hyllor och i bästa fall nån jäkel att betala till när man gick ut med en sån där stålvagn professional med sina bildelar på.
Vad har hänt nu då? Jo det ska vara effektivt, både i pris och förfarande. Sortimentet börjar likna varandra. Man kan köpa blockljus, penslar och leksaker på både Biltema, Dollarstore och Rusta.
Min "spaning" är att effektiviteten och kvaliteten har blivit det sämre för att inte säga usel trots att strävan nog varit det motsatta. Åsa gav exempel på det här i sitt inlägg igår.
Gå in på Biltema idag och det är blankt, stort, ljust, sterilt men framför allt - personalen består av som i (och nu är jag generaliserande) ALLA andra sådana här butikskedjor - ungdomar.
Eller åtminstone unga vuxna i 20 - 25-års åldern.
Biltema
Och det är nåt som kommer med livserfarenhet, uppväxt och typ - liv och det är att man fått lära sig lite saker. I bästa fall. Hövlighet till exempel. Att vara smidig och flexibel, väga för- och nackdelar, sortera ut vad som är viktigt och mindre viktigt. Förutse saker. Orsak och verkan.
Man kanske har fått lära sig säga hej till folk, ja de är ju kunder om man jobbar i en affär, titta på kunden när man tar emot pengar eller kort och inte småprata med sin kompis i den andra kassan med bortvänt huvud till exempel.
Man har kanske lärt sig att efter ett tag i julrushen så tar det slut på toapapper på kundtoaletten, och att det behövs tvål där.
Man kanske inte ska tömma soporna ur papperskorgsdisken precis bredvid folk som sitter och äter vid smurfmöblerna på MAX eller torka av borden alldeles bredvid gästerna med rengöringsmedel i sprutflaska professional så hamburgaren smakar AJAX.
Men det är i kassan i dessa matställen och varuhus som de riktiga fiskmjärdsfadäserna inträffar. Där det verkligen gäller att vara serviceminded, se när man måste öppna en till kassa och ta sådant som reklamationer, strul, prisuppgifter, avdrag och KRÅNGEL, vid sidan av och kanske låta vissa saker passera som svinn och låta kön få löpa på. För att det är viktigare.
Man är ju dum i huvudet eftersom man går in igen och igen på dessa butiker, kedjor, varuhus och matställen fast man blir lika galen varje gång.
Praktexemplet sist var SIBA vars personal återigen visade sin oförmåga att låta smidighet gå före jock. Det står ungdomar i kassan, lika vilsna som nyvakna grisar i en halmhög, som ska klara av sånt som affärsinnehavare på den gamla goda tiden gjorde med lillfingret och förbundna ögon.
Mannen före oss missade sin buss, min rygg gick av, en lämnade affären och sina varor - bara för att kassörskan dividerade med en dam som hade en presentkort som inte fungerade. Jo, det fanns en till kassa, till och med två till men en var blockerad av ett ställ med batterier på väg att VICKA och den andra var inte öppen trots flera lösspringande ynglingar både bakom disken och ute i affären.
Jag har fler exempel. En ung tjej RÄKNADE SKRUVAR på Byggmax medan kön ringlade sig utanför området, en kassörska på MAX lät en mamma med två mindre barn vänta och vänta och vänta på två jävla plastlock som ska finnas vid läskmuggarna. Under tiden som mamman väntade hann barnen löpa amok med sina läskmuggar som för övrigt är så tunna så man kan inte hålla i dem.
Det här är återkommande. Samma åldersgrupp, samma tafatthet, samma sociala inkompetens. Ja jag ber om ursäkt, för det är ju klart att det finns undantag, men med erfarenhet kommer skills och det måste man ha om man jobbar i ett serviceyrke.
Lokalerna och inredningen på matställena ser ut som fylleceller som ska kunna spola av med slang efter arbetsdagen och ger samma mysiga känsla när man sitter där.
Förmågan att bara knappa in ett cirkapris istället för att stoppa upp jordens rotation och gräva upp grundaren till affärskedjan ur sin grav för att fråga om det faktiska priset... ja ni fattar. Det är inte effektivt. Inte för kunderna. Bara kostnadsmässigt för ägarna.
Jag är trött på skit, rappel och inkompetens. Jag går hellre till det gamla familjeförtaget i en källarlokal med trånga hyllor men med personlig service och kunskap för att handla en riktig glödlampa, grep, virke eller perenner som inte dör i bilen på väg hem, än flåda runt i kvasarer av hyllmil med samma skitgrejer och usel service man möter på kedjorna idag.
OBS, bilderna är hämtade från nätet personerna på desamma och har inget med mitt missnöje att göra.
Nu ska jag hålla käften.
Robinson på Grötö
Tio deltagare delas upp i lag där de får leva på manna- havregryns- och ibland rågmjölsgröt i fyra veckor. I olika deltävlingar som t ex att gå ut med en hund eller måla fula tavlor så ska de bilda så många pakter de kan innan programtiden är slut.
Kockarnas kamp bakar halv åtta på farmen i hela Sverige
Se amatörgourméer lägga två sparrisar i kors på ett skum av köttavkok medan man kör en dubbelsné (googla det) med en Fiatagri. Garanterat bra tv med svärord, nakenchocker och en hel del skit.
I huvudet, innanför skjortan, i brallan, under kudden, i kylskåpet, bredvid flugan, på läppen, i görningen, och innanför pannbenet på Gunde, Bagge, Jihde, Dogge och Den Onde
Se kändisarna ta efter varandra, gå på varandras nerver, fötter och revir medan de låtsas vara intresserade av vad de andra säger och gör när de inte är i rutan.
Fångarna runt bordet
Sommarpratare, överexponerade, A- B- och C-kändisar, författare, lyriker, musiker, fysiker och fuskisar kommer att tugga och prata ikapp och stå ut med intetsägande dösnack i oändliga och stenhårda sittningar i långbänk.
Vad blir det för okänt?
Se ett svettigt och långhårigt medium kasta slevar och durkslag efter spöken, skelett och andra gengångare i rutan, driva ut dem i farstun med salvia och rökta laxar och sedan avsluta det hela med en skål bubbel ur gömflaskan i skafferiet.
Äntligen är det tack för musiken hemma
Avdankade och avdammade musiker gör en mer eller mindre framgångsrik sorti i rampljuset innan de glöms för gott och bara blir ett namn i LP - samlingen på vinden.
Allt för saknade och försvunna mästares största äventyr
Övervintrade idrottsstjärnor släpps ned behind enemy lines där de får söka upp gamla släktingar och svara på TP frågor medan de står på ett ben i brännande sol. Vinnaren får simma hem över havet med hjälp av en flytboj tillverkad av ihopklistrade regnrockar. Om de hittar det.
Mauro, Plura, Petter, Kloker, Toker, Fokker, Messerscmitt och Vampire, på krogen, i köket, på tåget, i dimman, på deken, på plattan, i källaren, och på luffen.
Rökande, krökande vänner åker runt mellan reklamavbrotten och snackar blaj och äter mat som vi aldrig sett dem göra förr. Innan programmet är slut hinner vi runt hela kostcirkeln av fyllsjuka, illamående, trötthet och fyllhunger och missar därför alltid slutet när Plura somnat med ansiktet i gitarrsträngarna och Kjelle, Pelle och Kalle varje gång tror att de halstrat honom.
