Leta i den här bloggen

onsdag 15 maj 2013

Flow - effortless atention

Man har nu vetenskapligt kunna konstatera ett samband mellan kreativitet och psykisk ohälsa. Man har även kunnat se att det här med "flow", tillståndet som infinner sig när man gör nåt svårt men som man klarar av och dessutom klarar bra så får man en positiv kick, det som kallas för flow,  flöde.

Man tappar nästan uppfattningen om tid och rum och om omvärlden, man får påslag av dopamin och serotonin, koncentrationen och pulsen höjs men andningen förblir djup och lugn, inte ytlig som vid stress. Det är en balans mellan svårighet och förmåga, man vet vad man vill uppnå, man har en känsla av kontroll, självmedvetandet är lågt, tidsuppfattningen ändras och man har en känsla av tillfredsställelse. 



I studien hade man sett på en grupp människor som i stort hade en negativ livsinställning (harkel), det som de kallar för neuroticism, människor som har benägenhet att oroa sig och slås ned av negativa tankar...  Forskarna hade väntat sig att dessa skulle inte skulle vara så kallat "flowbenägna" eftersom flow ör kopplat till positiva psykiska effekter. Å andra sidan krävdes det för att uppleva flow, ett motstånd, att man övervann ångest, oro eller liknande för att det måste finnas den svårighetsgrad som är nödvändigt för att uppleva flow. 
Är det för lätt - ja då finns ingen utmaning, man blir uttråkad och det blir inget flow.

Gissa vem jag ska ta som exempel nu igen? Jo mig själv. Neuroticism är mitt mellannamn, och när jag ska ha till exempel en dressyrträning så genomlever jag en hel del besvär innan. Men när vi börjar, då slår mitt flow på. 

Jag behöver inte tänka, det kommer automatiskt det jag säger. Tiden försvinner, jag mår prima, tankar på mig själv och min skräck försvinner, uppgiften bjuder på utmaningar men jag vet att jag klarar dem...



Det är ett av de tillfällen i mitt usla liv jag mår bra, när jag får instruera. Samma känsla infinner sig rätt ofta när jag skriver eller målar. 

Ja vad vill jag ha sagt med det här då? Jo att man måste ägna sig i större utsträckning åt sådant som ger den här känslan. Man måste sluta göra saker för andras skull enbart och för att rätta in sig i format man inte är gjord för. 

Jag fixar det kanske men jag mår apa när jag gör det. Så varför ska jag göra det? Inordna mig i ekorrhjulet? 

Min psykolog sa att jag skulle bygga tillvaron utifrån mig själv och inte tvärtom. Det är lättare sagt än gjort men jag försöker ändå om det så ska ta hela den här tiden på jorden. 

Det är värt det.