Var är auktoriteterna?!

Bloggen finns nu HÄR

Nej!

Till bloggen

Bloggen är flyttad till DT. Klicka på länken ovan.

Jag kapitulerar

Jag ger upp

det finns inget jag har som kan få det att vända ändå

När jag står på klippkanten och väger

så kan inget upphäva tyngdlagen

eller lagen om alltings jävlighet

Så jag sträcker mig efter botten

men den är så fruktansvärt skrämmande

mer skrämmande än allt annat

Mitt eget huvud skrämmer mig mer än 

något annat

Så jag kapitulerar

låt det komma

skölja över mig som en förstörelsens tidvattenvåg

krossa mig under ett berg av sorg

riva mig itu som skräckens vilda bestar

Jag kan ändå inget göra än att resignerat låta det ske. 

Om jag bara fick vila mitt huvud

lägga mina tankar på ett tryggt ställe

och blunda

svepas med av drömmen

vakna med rofyllt bröst 

Men natten skrämmer

drömmarna är som de vidunder

som obehindrat tar sig förbi vakenhetens mentala murar

uppvaknandet är som när krigaren över murkrönet

ser de härar han måste kriga mot

dagen är som strid utan standar och banér

utan svärd och sköld

med bara händerna mot vassa spikklubbor 

med bart skinn mot pilspetsarna 

Och mot kvällen utmattad

rädd igen för natten

som inte bjuder mig någon vila

När förnuftet sover kommer vidundren