Ibland är det hanterbart och ibland får jag fly hem och kräkas bakom ett träd på vägen hem och sen ligga i däck.
Jag har nu genomfört två kursdagar i Rättvik. Det är knappt jag tror det är sant men det gick faktiskt riktigt bra.
Och det är nu man brukar få höra sådana där hejarop som att: "Jamen det visste du väl att du skulle klara det!"
Nej, det visste jag inte. Det är inte alls självklart. Tvärtom så kan det lika gärna gå åt skogen. Jag har avbrutit många kurser i mina dagar på grund av nerver och ångest som till slut blivit helt ohanterbar och jag knappt kunnat tagit mig hem.
Vad händer då? Ja förutom en fruktansvärd känsla av skev och sjuk overklighet som gör att jag inte ens kan prata för det känns som att det är nån annan clown som pratar så överfalls jag av ett jävulskt illamående, magen knyter sig och jag måste på huset varje sekund, jag hyperventilerar fast jag försöker andas i påsar eller i kläderna i brist på annat för att inte svimma, osv osv.
Den här ramsan har många säkert läst om förut men eftersom jag är lite tjatig så drar jag den igen. I rent informationssyfte.
Vi var på naturbruksgymnasiet i Rättvik, satt i ridhuset och tog del av hjärnan, pedagogen och en av mina absoluta förebilder Elisabet Lundholms kunskap. Ovärdeligt.
Påpälsade som isbjörnar
Leif Hall, hopplärare från Gävle, var med den första dagen och visade sina bom- och hoppövningar som absolut kan utövas av alla grenutövare, dressyr som hoppning.
Elisabet
Jag försökte förmedla att jag var vänligt sinnad. Jo. Jag brukar nämligen se ut som, i både kroppsspråk och mimik som att jag vill vara ifred och kan be folk dra åt skogen. En försvarsmekanism, uppbyggd av hårda livserfarenheter.
Så det är nåt jag verkligen får tänka på, att bjuda in folk, le (!), prata, skoja lite, bjuda till. Sen om nån nappar var ju en annan sak. Ofta känner folk varandra och så är det bra med det. Jag var ensam mest hela tiden.
Men jag har skrivit full nästan ett helt block med anteckningar istället. Man kan lyssna och koncentrera sig bra när man är ensam. Jag var ju där för att lära mig.
Som pris har tidernas förkylning brutit ut och det brinner i näsan, är -10 grader ute och stallet väntar.
Men jag är ändå styrkt och glad över att jag klarade av det här och att jag lärt mig en hel massa.
Belöningen