onsdag 17 oktober 2012

Långbänk

Ståle kunde inte hålla sig för skratt utan halade kiknande upp ett minimalt ihopvikt A4 och deklarerade: "Lapp från skolan."

Lappen
Vassäran fick skriva på och sen veks papperet ihop igen till samma storlek. Man hämnas på det sätt man kan. Om läraren skickar med lappar så kommer de tillbaka i det skick de förtjänar.

Mamma har slutat färga håret och börjar anta helt nya dimensioner av grått färgspektra i huvve't. 

Ståle frågade vad hon hade för färg egentligen och mamma kontrade med att det var "grävling". 
Slutsatsen blev att de nya nyanserna i hårfärgsutbudet är Mamma, Grävling och Ronnie james Dio. 

Dio
Pappa den gamle ökenräven har varken antydan till flint eller just så mycket gråa hår. Jag tycker att om inte annat så skulle färgen ha BLEKTS bort men nej...  Tidernas kalufs. 

En del

Klockan fem i morse vaknade jag av att skallen, ansiktet, tänderna och delar av nacken höll på att gå i bitar. Aj aj aj. Att leka stenkross med sin käft om nätterna är ingen lek. Det gör förbannat ont. 

Och varje dag går ut på att dväljas och gömma sig, skapa sig rum och trygghet professional. Jag klarar inte av att möta världen. Det räcker väl med att den hänger över mig ändå och pressar på. 

Uff.