Och inte var jag ska sluta.
Jag har varit till psykläkaren idag. Vi pratade om stämningsstabiliserande mediciner, om antidepressiv medicin, SSRI och alla andra möjliga bokstäver i kombination.
Eller för all del - helt fristående.
C till exempel. Och P.
I sitt fulaste.
Vi var helt överrens om att det inte var någon idé att prova ytterligare någon sort. Och som hon uttryckte det; "hästarna är de bästa stämningsstabiliserarna för dig".
Ja.
Ångestdämpande är de också. När ångesten inte gått för långt. Som jag skrev om förut så måste man vara i ett visst läge mentalt för att man ska fungera bland dem och är man inte det så hjälper de en att komma dit.
Ibland inte hela vägen men strävan är den.
Jag är ett fruset hav gott folk. En bottenfrusen sjö av tårar och sorg. Det sitter där det sitter, fast som en stelnad kaka i mitt sargade inres usla väggar.
Ett block av elände som inte låter sig huggas itu men som värker och våndas innanför murarna.
Vi pratade om missbruks- och psykvården, läkaren och jag. Hur de som har en eller flera diagnoser och som medicinerar med alkohol eller annat och får sig ett missbruk till livs - inte har någonstans att vända sig.
Jag har många gånger fått höra att om det ska göras en utredning så ska man vara drogfri i tre månader först. Men utan hjälp, utan vård så är det ett orimlig krav och en orimlig begäran.
Vem kan sluta självmedicinera på egen hand om det blivit ett sådant svårt missbruk av det att man svävar mellan liv och död allt som oftast? Ett moment 22 som ingen vill ta i. Det finns inga resurser till det.
På avgiftningsavdelningen gick en person bärsärkargång och slog sönder allt. Hela rum och andras tillhörigheter. Personen fick hämtas av polis och de på avgiftningsavdelningen med ett antal diagnoser och nervproblem fick härda ut/gömma sig/fly/våndas alltmedan timmarna passerade utan medicin.
Jävla bra samhälle vi har. Väldigt uttänkt. Det är precis som de gamla sanitoriumen där man tryckte ihop psykiskt sjuka med handikappade, pedofiler med missanpassade barn osv osv. Alla oönskade på ett och samma ställe.
Djungelns lag och de känsliga, svaga blir de absoluta offren.
Så är det idag.
För "vi ska inte ha" sjuka i samhället.
Vad ska vi ha då?
Vad ska vi ha istället?